måndag 27 mars 2017

Årets XY cykling på nya vägar

Förra året var ett dåligt cykelår, det är inte mer med det. 320 mil totalt landsväg och mtb tillsammans. Av mina planerade XY turer blev det bara en, den kortaste på 50 km. Men det var en trevlig tur i och för sig. I år ska jag cykla de längre som planerades till 2016 men som inte blev av. Återstår att planera en 50 km tur till i år då. Jag lutar åt Hoforstrakten, tema gruvhål.

Bilunderhåll

Byte av Xenonlampor på Saaben, besiktningen slog ned på ljuset, de lyste olika starkt. Tyvärr var det den nya lampan som jag bytte i höstas som lyste för svagt. Den hade lossnat ur sitt fäste och tagit skada. Den anda lampan som lyste starkast var också på upphällningen så det blev två nya lampor. 1900 kr. Fruktansvärda pengar. Nu hoppas jag att de ska sitta fast ordentligt båda två, det är ju inte bara sinnessjukt dyra lampor, det är bökigt att byta dem, insugsslangen, luftmassemätaren och batteriet behöver demonteras.

måndag 6 februari 2017

Skolpolitik och new public management

Läser Leif Lewins text om skolan som jag finner klok och tänkvärd. Det är viktigt med den historiska bakgrunden till många av försöken att decentralisera politiken. Staten hade vuxit till ett monster som drogs med enorma budgetunderskott under 80 - talet. Det var inte längre hållbart och en annan modell där staten beställde medan andra (företag, kommuner) utförde blev lösningen. Staten ställde krav på hur produkterna skulle vara beskaffade. T ex vad skolbarnen skulle lära sig, målen sattes och sedan skulle det mätas för att se om den levererade produkten höll måttet. Det var ju bara det att utföraren hade fått stor frihet att själv utvärdera sitt arbete. När det blir uppenbart att det fuskades måste staten skärpa sin egen kontroll av det utförda arbetet, på så vis infördes dubbla kontrollsystem.
När systemen ändå inte gav de resultat som efterstävas t ex den rätta socioekonomiska representationen i högre utbildning, införs ytterligare system. De som ska göra jobbet får lägga allt mer tid på att mäta så att kvaliteten kan garanteras. Vilket leder till mindre möjlighet att utföra ett gediget arbete. En negativ spiral.

Vad jag egentligen ville ha sagt


Lewin skriver att den svenska skolan antagligen höll högst nivå runt 1990. Alltså precis när den skulle kommunaliseras. Här har jag en teori som jag inte har hört så många gånger i debatten.
1970 tog de sista i det gamla gymnasiet studenten. På 80 -talet var lärare födda på 1930 och 40 - talet i sin mest produktiva ålder. Det var de som styrde skolan, många av dem hade också gjort en klassresa. På 90 - talet utlöstes ett enormt braindrain från skolan, lektorer på gymnasiet fick plats på svällande högskolor, högstadielärare började jobba på gymnasiet, driftiga personer slutade och skaffade sig en annan karriär samtidigt som grundskolan fylldes på med den hopplösa generationen. Välfärdsårens mellanakt, de födda 1955 - 1965. Förskolelärare, fritidspedagoger och snart sagt varje person med någon form av pedagogisk erfarenhet och stort självförtroende fick plötsligt axla en större rock. Många gånger med ledningens och politikens uppmuntran, här fanns folk utan akademiska manér som var bra på att ta folk och kunde hantera ungarna. De tog över utbildningssystemet och formade det efter sina egna ideal. Mycket i skolan blev hobbybetonat, de lokala kurserna på gymnasiet är kanske det tydligaste exemplet, minns ni dem?

Nu då?

Nu är det vi i generation X 1965 - 75 som styr skolan, barnen till 1930 - 40 talisterna, vi ropar på mera ordning och reda, tidigare betyg och striktare krav. Problemet är bara det att de som idag ska göra jobbet inte längre finns på alla skolor. De som har en god utbildning och har erfarenhet och som vill ha en kunskapsintensiv skola de jobbar ofta på skolor med lite problem och med skolledning som delar deras värderingar. De vill inte jobba med bråkiga ungar med sociala problem under ledning av en rektor som inte delar deras vision. 

måndag 23 januari 2017

Byte av bromsskivor

I lördags bytte jag bromsskivor fram på Saaben. Ett arbete jag gjort förut på flera bilar, ingenting konstigt. Fast den här gången fanns det ett moment jag inte räknat med. Hållaren till det glidande bromsoket satt fäst med två M12 skruvar med utvändig torxskalle. Lite lyxigt, en vanlig sexkant funkar ju bra, en snabb tur till Biltema för inköp av en sån sats hylsor. Så var det detta med att åtdragningsmoment. Trots förlängningsskaft slutade det med att jag fick sätta domkraften under skaftet och pumpa loss skruven. 3 cm gänglåsning på en i övrigt torrdragen skruv. Osäkert hur många NM de dragit den med men det skulle bli värre. På högersidan gick det inte att lyfta med domkraften, skaftet tog i bärarmen då, det slutade med att jag hade foten på skaftet och ryggen mot väggen pressade för kung och fosterland. Den lossnade, men sen vet ni hur hårt det sitter med massa gänglåsning, det vanliga spärrskaftet fick inte plats så det blev till att dra ett kvart varv åt gången, riktigt segt och tråkigt. Mutterdragare var inte att tänka på, den fick inte plats.

Skivorna var tvärslut 20mm tjocka, enligt verkstadshandboken ska de bytas vid 22 mm. Kanske aldrig bytta sen bilen var ny, det som talar mot det var väl att skruven satt så hårt, bara dåliga mekaniker gör sånt, inte fabriksmontörer med momentdragare.

Sen fortsatte eländet, gängorna för glidpinnarna till oket var dåliga på högersidan, slutade med att jag fick ta fram en gängtapp och fräscha upp dem, tydligen M10x1,25 om nån undrar. Förhoppningsvis ska jag väl slippa byta skivor igen så länge jag har den bilen. Byte gjordes vid 206600 km.

söndag 15 januari 2017

Oljebyte och slalom

Så var det då äntligen dax, oljebyte och luftfilterbyte på nya Saaben vid 206046 km. Oljan såg fortfarande mycket fräsch ut, kändes fin också. Förra bytet var vid 189700 km. Serviceboken har 1500 mil serviceintervall på biopowermotorerna. Jag kör bara bensin, förra ägaren körde bara etanol. Nu blev det 1635 mil mellan bytena, jag fyllde på med OKQ8 helsyntet i höstas, mest för att bli av med den nästan tomma dunken. Bilen drar ingen olja alls vad jag kan se. Jag kommer fortsätta hålla den kortare bytesintervallen precis som med gamla bilen. Det står i serviceboken att luftfiltret byttes 16/1 2014 vid 147449 km av Vågbro bil, det satt ett Mahle i, antagligen det filtret. Såg fint ut, men hög tid att byta ändå 5850 mil på det. Det blev nya torkarblad också i veckan.

Frambromsarna är snart utslitna, köpte nya skivor och belägg idag. Det är 308mm skivor på den så det blir lite dyrare, 499 kr/st mot 359 för de vanliga 288mm som satt på gamla Saaben.

Sedan tidigare har jag ju bytt tändkassetten mot den som satt på gamla bilen som var från 2013 plus nya tändstift i augusti vid 195600 km. Bytte också ut batteriet, det som satt i gamla bilen var bara ett par år gammalt. Den kassett som satt i nya bilen felmarkerade emellanåt, sedan bytet har motorlampan aldrig tänts.

Slalomsäsongen har börjat

Nu har vi åkt två dagar i Kungsberget, känns bra att åka igen. Det roligaste är att fortfarande utvecklas, att få åkningen att stämma bättre. Just nu funderar jag på hur jag kan ta näsa steg, att åka mycket är viktigt, men hur får man ut det mesta av varje åk? När det gäller träningsprogram för konditionsträning så bara regnar det förslag, men mera tekniska sporter, då är det svårare.

Det som har varit en ögonöppnare är att pulsen är betydligt mycket högre under körning än vad jag trodde. Jag har behandlat dessa dagar som vilodagar tidigare, tänkt att det främst är musklerna som fått jobba lite, men pulsen sticker iväg rätt bra den också. Förra året körde jag femton dagar, räknade dem inte alls. Med dem inräknade skulle jag ha nått målet 3 pass/vecka, 3h/vecka utan problem, nu hamnade jag strax under. I år ska jag räkna dem.

tisdag 20 december 2016

Hemvärnets förmåga ur ett organisationsperspektiv

Försvarsmakten (FM) behöver snabbt höja sin förmåga till strid i Sverige. Det är de flesta överens om, det behövs mer pengar och fler behöver vara aktiva i försvaret. Hur det ska ske och var vi ska satsa är en allt mer brännande debatt.

Kompetensförlusten

När FM drogs ned på allvar under 00 talet, när den strategiska time outen inleddes, slutade många officerare. Många väldigt bra officerare slutade. Det blir så när man gör stora neddragningar i en organisation, man blir av med de man vill bli av med, de sämsta, men i andra ändan förlorar man också flertalet av de bästa, FM är inget undantag. I en mindre verksamhet behöver alla vara bättre för att det ska funka, med dålig löneutveckling inom FM och 00-talets högkonjunktur gick braindrainet snabbt. Det är helt enkelt inte roligt att jobba i en organisation som hukar där man kanske inte heller får göra det man tycker är viktigast. Effekten är påtaglig, man kan göra ännu mindre med sina minskade resurser.

Den förändrade försvarsmakten 

FM har utvecklats på samma vis som resten av samhället, FM är inte längre en enklav där andra regler gäller än i övriga samhället. Det är på vissa sätt bra och oundvikligt, men på andra sätt olyckligt. Höjda krav på säkerhet, vilotider, administration, komfort, trygghet och rättssäkerhet har förändrat förutsättningarna i grunden. Allt detta står i motsättning till krigets krav och till varje organisations behov av dynamik och manöverutrymme. Den positiva aspekten är att varje soldats liv blivit mer värdefullt. Utvecklingen har varit likartad i hela västvärlden. För att citera en fransk officer, "Om min soldat dödas utan sitt kroppsskydd på, då blir jag hemskickad, men om det beror på att jag fattat ett riktigt dåligt beslut då händer ingenting". 

Bristen på personal och de bristande resurserna är en bok i sig, jag tänker inte beröra det med mer än att det är ett faktum. Skyldiga är Göran Persson och Fredrik Reinfeldt tillsammans med de ÖB som verkställde. 

Den tekniska kravspecifikationen 

De flesta har en smartphone och en teknisk skaljacka hemma. Bilen har gps och inbyggd telefon som kanske ringer SOS om den hamnar på taket. Den militära utvecklingen har rasat ännu snabbare sedan sekelskiftet 2000. Som hemvärnssoldat får du ut mer än dubbelt så mycket utrustning idag än du fick som soldat för 20 år sen. Det är inte bara mer utan också bättre grejer. Alla soldater i FM har en personlig radio idag i stridande förband. Gruppcheferna har två och plutonchef ofta tre. Det finns ingen gräns för vilka krav och förväntningar på ny utrustning soldater har. Vi har tagit med oss vårt civila beteende in i FM. Kontentan är i vart fall att om du ska utrusta en armé idag kostar det antagligen någonstans mellan fem och sex gånger mer per soldat än det gjorde 1990. 

Personalens förväntningar

Det fanns en uppsida för en del befäl i FM när de ställde om till insatsförsvaret, missionerna, utlandsuppdragen. Vissa slutade, de ville inte vara med om detta. Men andra tyckte att äntligen var det på riktigt, nu får vi göra sånt vi utbildats och tränats till. Fokus blev väldigt mycket på den enskilda individens förmåga och grupps och plutons strid. Nya bilar, nya uniformer, nya vapen, nytt land, bättre lön, medias intresse och att få vara en del av världsnyheterna. Allt detta tillsammans med i huvudsak motiverade kollegor. För en liten klick av FM var detta bra. Visst lärde sig FM mycket under de här åren också, inte minst om behovet av riktig sjukvård i strid. För att ta sig någon vart karriärmässigt var deltagande i missionerna nödvändigt, därför kanske det inte var alla som deltog med jordens största entusiasm men sammantaget, de befäl vi har idag har haft utlandsuppdragen som den definierade delen av sina yrkesidentiteter. Många tycker inte det är lika kul att utbilda värnpliktiga, många vet inte ens hur man gör, det är sex år sen de sista muckade och de var inte särskilt många ens då. 

Hemvärnet under den strategiska time outen

Under de tio år som insatsförsvaret fanns verkade Hemvärnet (HV) precis som tidigare. Fokus på att bevaka och skydda. Insatsorganisationen skapades och Hemvärnet blev skarpare. Man tillfördes ny utrustning och bättre befälsorganisation genom utbildningsgrupperna. Även om resurserna var små och intresset litet så har det vuxit långsamt hela tiden. Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna heter det idag. Medan resten av FM backade under de här åren ökade HV i  betydelse. När det inte längre fanns värnpliktiga att skicka ut att stödja civilsamhället fick HV än mer ökad betydelse. Nedläggningen av FM gjorde att HV kunde få mer kvalificerad utrustning inte minst på fordonssidan där man gått från att låna folkabussar av närmaste regemente till att ha riktiga fordon som bandvagnar och fyrhjulsdrivna fordon. (Jodå, PB 8 fyller en funktion) På sambandssidan är det bättre än någonsin under kalla kriget.

Så kommer då invasionen av Krim och ryska påsken

Plötsligt, närmast över en natt ändrar sig politikerna, insatsförsvaret är nedlagt. Sverige ska återigen försvaras. Vad har vi då att ställa upp med? Ja tyvärr nästan ingenting därför att bristerna på personal är så allvarliga att inte ens de förband som finns på pappret finns i verkligheten. Vad finns det då? Hemvärnet finns. Frågan är, hur kan HV bäst stötta armén i försvaret av Sverige? Det är nu diskussionen utbryter. Mellan de som ser HV som rena skämtet till de som ser HV som de enda gripbara styrkorna. 


Mot bakgrund av det ovan nämnda

Det finns alltså en armé med stora personella luckor, som är tränad och duktig på strid på låg nivå, med personal som främst motiverats av utlandsuppdrag, som sitter fast i administrativa rutiner, med överdrivet utbildnings och säkerhetstänk som plötsligt ska vara dynamiska och drivna i sin egen organisationsutveckling. De riskerar dessutom att bli i huvudsak pedagoger, inte krigare. Vad händer i en sån organisation? Det uppstår frustration, bitterhet hos en del. I HV är det precis tvärtom, dit kommer gamla yrkesbefäl och reservare tillbaka, inte sällan de som var bäst när det begav sig förra gången. Vad kan jag hjälpa till med, på vilket sätt kan vi höja vår förmåga? Folk som är skickligare än många yrkesbefäl i FM idag. Gamla strukturer vaknar till liv igen, nyfiket tittar de sig omkring, vi har bättre grejer nu än då, många av soldaterna har viktiga civila kompetenser och även HV har förändrats, föryngrats, entusiasmen är stor. Vad gillar politiker mer än entusiasm? Svar: ingenting! 

Svaret på frågan då? Vad ska HV göra?


Vi ska fortsätta göra det vi gör plus att utveckla en kapacitet att understödja de mekaniserade och motoriserade brigaderna och hemvärnsbataljonerna med t ex spaning, fältarbeten och indirekt eld. Områden där behovet av tekniska färdigheter, noggrannhet, lokalkännedom och hantverksskicklighet vida överstiger behovet av ungdomligt övermod och fysisk förmåga. För att klara det krävs mer övningsdagar för viss nyckelpersonal men i övrigt är det en fråga om rekrytering. Det går inte att lösa det här med bara 6-10 dagars övning per år, inte om man ska ta hand om sin utrustning och sköta allt runtomkring på avtalstid. Resten av armén kommer att få mer resurser, de kommer få ny utrustning och fler soldater, de ska inte gå och sura över att en HV GRK pluton tar av deras knappa förråd av övningsgranater. De ska sätta hårt mot hårt med politiken och visa lite entusiasm över att försvaret av Sverige återigen värderas även om det är mot bakgrund av en dyster omvärldsutveckling.



måndag 3 oktober 2016

Framtidens värnpliktsförsvar

Allt tyder på att det blir någon form av värnpliktsförsvar igen som ska komplettera yrkesförsvaret.
Det är rätt väg att gå, men det kräver eftertanke om hur försvaret ska fungera som en helhet.

Jag tänker att nya värnpliktsförsvaret  dels ska klara av att fylla bristerna i yrkesförsvaret, dels ska säkra dess framtida personalförsörjning men också kunna erbjuda frivilligorganisationerna med Hemvärnet i spetsen en kvalificerad påfyllning.

Nya värnpliktsförsvaret kommer i praktiken att återinföra underbefälsgraderna med grupp och plutonsbefäl som är yrkessoldater. De meniga soldaterna kommer i stor utsträckning bli värnpliktiga. Det värnpliktiga befälet som var ryggraden i det gamla invasionsförsvaret kommer inte att finnas. Det är inte bara bättre utan också nödvändigt. Men samtidigt som vi fyller luckorna i försvaret öppnar sig en ny möjlighet. I takt med att soldater utbildas och förbanden fylls kommer vi att få utbildade soldater som inte längre har en plats på våra brigader. Några förrådsställda förband i stor skala, som förr, tror jag inte på. Däremot tror jag på mer kvalificerade hemvärnsförband där insatsplutonerna får färsk påfyllning eller rent av ytterligare ett insatskompani per bataljon.

Ni hör vart jag vill komma, en kontinuerlig trickle down effekt på alla nivåer. Yrkesbefäl från brigaderna som jobbar ute på utbildningsgrupperna, före detta yrkessoldater och underbefäl som blir aktiva i Hemvärnet. Det är den sammantagna effekten som är viktig. Jag upplever det som att klyftan mellan Hemvärn och yrkesförsvar aldrig varit mindre. I framtiden kommer man jobba sida vid sida, med olika uppgifter men med väl övat samarbete. Vi ser det hela tiden i andra delar av världen. Rådgivare och kvalificerade resurser tillförs mindre kvalificerade förband för att effektivisera och höja deras stridsvärde. Tänk er då detta inom ramen för EN försvarsmakt, utan tolkar, med en gemensam grundutbildning och terminologi och inte minst en kultur och samma målsättning med striden. Den här tanken har redan prövats och genomförts i Sverige under övning, men det är bara början menar jag.

måndag 27 juni 2016

Tidskrifter - ett missbruk

Just nu prenumererar jag bara på tre tidskrifter, men det kommer att bli ännu färre. Sedan några månader tillbaka är det Readly som gäller. En tidningstjänst som fungerar bra på min Surface.

För det första finns det en uppsjö cykeltidningar av alla de slag svenska, engelska och tyska. Hittills har jag inte hittat någon ny favorit. Bland tidningar om friluftsliv håller jag amerikanska Outdoor högst. Den har en sån bredd, från det udda till mainstream. Ska jag utläsa någon trend ur den tidningen så är det motorburet friluftsliv. Semester i vildmarken med fyrhjulsdrivna campingfordon eller med äldre endurohojar. Att bara ta sin sovsäck, en matsäck och sticka ut och grilla med sina vänner på en vacker plats under stjärnorna.  Det tycks vara grejen. Krävande flerdagars långturer med ryggsäck  är helt ute. På ett vis tycker jag det är bra, det behöver inte vara så märkvärdigt att njuta av att vara i naturen. Å andra sidan finns det ett värde i att lämna civilisationen för en tid och leva mer primitivt. Allt färre tycks vilja just det.

När det finns en uppsjö tidningar blir det att jag läser sånt som kanske inte är riktigt min grej men som ändå är intressant. Hit hör t ex engelska tidningen Field. Den handlar om överklassens fågeljakt med hagelbössa. Nu pratar vi inte om vanliga hagelbrakare utan såna med en prislapp på 50 - 60 tusen och uppåt. Ja det finns tydligen "mega" modeller, dvs såna som kostar en miljon pund. Liknande livsstil hittar man i tidskriften Country Life, de billigaste husen i den brukar utannonseras till ca 1,5 miljoner pund. Frågan är hur stor kundkretsen är för dessa tidningar, å andra sidan är den världens köpstarkaste.

Sen finns det alla biltidningar, från Bilsport till det mest exklusiva. Här finns något för alla. Återigen tycks detta med prisbild vara något som många är intresserade av i synnerhet i England.  I svenska tidningar spekulerar de sällan i vilka bilar som kommer ha en stark prisutveckling. I engelska tidningar är det normen. Äldre bilar tycks vara främst ett kul investeringsobjekt där.

Bland de tidningar jag inte trodde jag skulle läsa finns såna som Esquire och Café, men de har faktiskt en del intressanta reportage och intervjuer. Vissa grejer är ju bara för barnsligt men då är det bara att bläddra förbi. Den stora fördelen med digitala tidskrifter är ju just det, det gör inte så mycket, det finns mängder av annat istället. Kanske har Combat & Survival kommit med ett nytt nummer...