söndag 15 januari 2017

Oljebyte och slalom

Så var det då äntligen dax, oljebyte och luftfilterbyte på nya Saaben vid 206046 km. Oljan såg fortfarande mycket fräsch ut, kändes fin också. Förra bytet var vid 189700 km. Serviceboken har 1500 mil serviceintervall på biopowermotorerna. Jag kör bara bensin, förra ägaren körde bara etanol. Nu blev det 1635 mil mellan bytena, jag fyllde på med OKQ8 helsyntet i höstas, mest för att bli av med den nästan tomma dunken. Bilen drar ingen olja alls vad jag kan se. Jag kommer fortsätta hålla den kortare bytesintervallen precis som med gamla bilen. Det står i serviceboken att luftfiltret byttes 16/1 2014 vid 147449 km av Vågbro bil, det satt ett Mahle i, antagligen det filtret. Såg fint ut, men hög tid att byta ändå 5850 mil på det. Det blev nya torkarblad också i veckan.

Frambromsarna är snart utslitna, köpte nya skivor och belägg idag. Det är 308mm skivor på den så det blir lite dyrare, 499 kr/st mot 359 för de vanliga 288mm som satt på gamla Saaben.

Sedan tidigare har jag ju bytt tändkassetten mot den som satt på gamla bilen som var från 2013 plus nya tändstift i augusti vid 195600 km. Bytte också ut batteriet, det som satt i gamla bilen var bara ett par år gammalt. Den kassett som satt i nya bilen felmarkerade emellanåt, sedan bytet har motorlampan aldrig tänts.

Slalomsäsongen har börjat

Nu har vi åkt två dagar i Kungsberget, känns bra att åka igen. Det roligaste är att fortfarande utvecklas, att få åkningen att stämma bättre. Just nu funderar jag på hur jag kan ta näsa steg, att åka mycket är viktigt, men hur får man ut det mesta av varje åk? När det gäller träningsprogram för konditionsträning så bara regnar det förslag, men mera tekniska sporter, då är det svårare.

Det som har varit en ögonöppnare är att pulsen är betydligt mycket högre under körning än vad jag trodde. Jag har behandlat dessa dagar som vilodagar tidigare, tänkt att det främst är musklerna som fått jobba lite, men pulsen sticker iväg rätt bra den också. Förra året körde jag femton dagar, räknade dem inte alls. Med dem inräknade skulle jag ha nått målet 3 pass/vecka, 3h/vecka utan problem, nu hamnade jag strax under. I år ska jag räkna dem.

tisdag 20 december 2016

Hemvärnets förmåga ur ett organisationsperspektiv

Försvarsmakten (FM) behöver snabbt höja sin förmåga till strid i Sverige. Det är de flesta överens om, det behövs mer pengar och fler behöver vara aktiva i försvaret. Hur det ska ske och var vi ska satsa är en allt mer brännande debatt.

Kompetensförlusten

När FM drogs ned på allvar under 00 talet, när den strategiska time outen inleddes, slutade många officerare. Många väldigt bra officerare slutade. Det blir så när man gör stora neddragningar i en organisation, man blir av med de man vill bli av med, de sämsta, men i andra ändan förlorar man också flertalet av de bästa, FM är inget undantag. I en mindre verksamhet behöver alla vara bättre för att det ska funka, med dålig löneutveckling inom FM och 00-talets högkonjunktur gick braindrainet snabbt. Det är helt enkelt inte roligt att jobba i en organisation som hukar där man kanske inte heller får göra det man tycker är viktigast. Effekten är påtaglig, man kan göra ännu mindre med sina minskade resurser.

Den förändrade försvarsmakten 

FM har utvecklats på samma vis som resten av samhället, FM är inte längre en enklav där andra regler gäller än i övriga samhället. Det är på vissa sätt bra och oundvikligt, men på andra sätt olyckligt. Höjda krav på säkerhet, vilotider, administration, komfort, trygghet och rättssäkerhet har förändrat förutsättningarna i grunden. Allt detta står i motsättning till krigets krav och till varje organisations behov av dynamik och manöverutrymme. Den positiva aspekten är att varje soldats liv blivit mer värdefullt. Utvecklingen har varit likartad i hela västvärlden. För att citera en fransk officer, "Om min soldat dödas utan sitt kroppsskydd på, då blir jag hemskickad, men om det beror på att jag fattat ett riktigt dåligt beslut då händer ingenting". 

Bristen på personal och de bristande resurserna är en bok i sig, jag tänker inte beröra det med mer än att det är ett faktum. Skyldiga är Göran Persson och Fredrik Reinfeldt tillsammans med de ÖB som verkställde. 

Den tekniska kravspecifikationen 

De flesta har en smartphone och en teknisk skaljacka hemma. Bilen har gps och inbyggd telefon som kanske ringer SOS om den hamnar på taket. Den militära utvecklingen har rasat ännu snabbare sedan sekelskiftet 2000. Som hemvärnssoldat får du ut mer än dubbelt så mycket utrustning idag än du fick som soldat för 20 år sen. Det är inte bara mer utan också bättre grejer. Alla soldater i FM har en personlig radio idag i stridande förband. Gruppcheferna har två och plutonchef ofta tre. Det finns ingen gräns för vilka krav och förväntningar på ny utrustning soldater har. Vi har tagit med oss vårt civila beteende in i FM. Kontentan är i vart fall att om du ska utrusta en armé idag kostar det antagligen någonstans mellan fem och sex gånger mer per soldat än det gjorde 1990. 

Personalens förväntningar

Det fanns en uppsida för en del befäl i FM när de ställde om till insatsförsvaret, missionerna, utlandsuppdragen. Vissa slutade, de ville inte vara med om detta. Men andra tyckte att äntligen var det på riktigt, nu får vi göra sånt vi utbildats och tränats till. Fokus blev väldigt mycket på den enskilda individens förmåga och grupps och plutons strid. Nya bilar, nya uniformer, nya vapen, nytt land, bättre lön, medias intresse och att få vara en del av världsnyheterna. Allt detta tillsammans med i huvudsak motiverade kollegor. För en liten klick av FM var detta bra. Visst lärde sig FM mycket under de här åren också, inte minst om behovet av riktig sjukvård i strid. För att ta sig någon vart karriärmässigt var deltagande i missionerna nödvändigt, därför kanske det inte var alla som deltog med jordens största entusiasm men sammantaget, de befäl vi har idag har haft utlandsuppdragen som den definierade delen av sina yrkesidentiteter. Många tycker inte det är lika kul att utbilda värnpliktiga, många vet inte ens hur man gör, det är sex år sen de sista muckade och de var inte särskilt många ens då. 

Hemvärnet under den strategiska time outen

Under de tio år som insatsförsvaret fanns verkade Hemvärnet (HV) precis som tidigare. Fokus på att bevaka och skydda. Insatsorganisationen skapades och Hemvärnet blev skarpare. Man tillfördes ny utrustning och bättre befälsorganisation genom utbildningsgrupperna. Även om resurserna var små och intresset litet så har det vuxit långsamt hela tiden. Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna heter det idag. Medan resten av FM backade under de här åren ökade HV i  betydelse. När det inte längre fanns värnpliktiga att skicka ut att stödja civilsamhället fick HV än mer ökad betydelse. Nedläggningen av FM gjorde att HV kunde få mer kvalificerad utrustning inte minst på fordonssidan där man gått från att låna folkabussar av närmaste regemente till att ha riktiga fordon som bandvagnar och fyrhjulsdrivna fordon. (Jodå, PB 8 fyller en funktion) På sambandssidan är det bättre än någonsin under kalla kriget.

Så kommer då invasionen av Krim och ryska påsken

Plötsligt, närmast över en natt ändrar sig politikerna, insatsförsvaret är nedlagt. Sverige ska återigen försvaras. Vad har vi då att ställa upp med? Ja tyvärr nästan ingenting därför att bristerna på personal är så allvarliga att inte ens de förband som finns på pappret finns i verkligheten. Vad finns det då? Hemvärnet finns. Frågan är, hur kan HV bäst stötta armén i försvaret av Sverige? Det är nu diskussionen utbryter. Mellan de som ser HV som rena skämtet till de som ser HV som de enda gripbara styrkorna. 


Mot bakgrund av det ovan nämnda

Det finns alltså en armé med stora personella luckor, som är tränad och duktig på strid på låg nivå, med personal som främst motiverats av utlandsuppdrag, som sitter fast i administrativa rutiner, med överdrivet utbildnings och säkerhetstänk som plötsligt ska vara dynamiska och drivna i sin egen organisationsutveckling. De riskerar dessutom att bli i huvudsak pedagoger, inte krigare. Vad händer i en sån organisation? Det uppstår frustration, bitterhet hos en del. I HV är det precis tvärtom, dit kommer gamla yrkesbefäl och reservare tillbaka, inte sällan de som var bäst när det begav sig förra gången. Vad kan jag hjälpa till med, på vilket sätt kan vi höja vår förmåga? Folk som är skickligare än många yrkesbefäl i FM idag. Gamla strukturer vaknar till liv igen, nyfiket tittar de sig omkring, vi har bättre grejer nu än då, många av soldaterna har viktiga civila kompetenser och även HV har förändrats, föryngrats, entusiasmen är stor. Vad gillar politiker mer än entusiasm? Svar: ingenting! 

Svaret på frågan då? Vad ska HV göra?


Vi ska fortsätta göra det vi gör plus att utveckla en kapacitet att understödja de mekaniserade och motoriserade brigaderna och hemvärnsbataljonerna med t ex spaning, fältarbeten och indirekt eld. Områden där behovet av tekniska färdigheter, noggrannhet, lokalkännedom och hantverksskicklighet vida överstiger behovet av ungdomligt övermod och fysisk förmåga. För att klara det krävs mer övningsdagar för viss nyckelpersonal men i övrigt är det en fråga om rekrytering. Det går inte att lösa det här med bara 6-10 dagars övning per år, inte om man ska ta hand om sin utrustning och sköta allt runtomkring på avtalstid. Resten av armén kommer att få mer resurser, de kommer få ny utrustning och fler soldater, de ska inte gå och sura över att en HV GRK pluton tar av deras knappa förråd av övningsgranater. De ska sätta hårt mot hårt med politiken och visa lite entusiasm över att försvaret av Sverige återigen värderas även om det är mot bakgrund av en dyster omvärldsutveckling.



måndag 3 oktober 2016

Framtidens värnpliktsförsvar

Allt tyder på att det blir någon form av värnpliktsförsvar igen som ska komplettera yrkesförsvaret.
Det är rätt väg att gå, men det kräver eftertanke om hur försvaret ska fungera som en helhet.

Jag tänker att nya värnpliktsförsvaret  dels ska klara av att fylla bristerna i yrkesförsvaret, dels ska säkra dess framtida personalförsörjning men också kunna erbjuda frivilligorganisationerna med Hemvärnet i spetsen en kvalificerad påfyllning.

Nya värnpliktsförsvaret kommer i praktiken att återinföra underbefälsgraderna med grupp och plutonsbefäl som är yrkessoldater. De meniga soldaterna kommer i stor utsträckning bli värnpliktiga. Det värnpliktiga befälet som var ryggraden i det gamla invasionsförsvaret kommer inte att finnas. Det är inte bara bättre utan också nödvändigt. Men samtidigt som vi fyller luckorna i försvaret öppnar sig en ny möjlighet. I takt med att soldater utbildas och förbanden fylls kommer vi att få utbildade soldater som inte längre har en plats på våra brigader. Några förrådsställda förband i stor skala, som förr, tror jag inte på. Däremot tror jag på mer kvalificerade hemvärnsförband där insatsplutonerna får färsk påfyllning eller rent av ytterligare ett insatskompani per bataljon.

Ni hör vart jag vill komma, en kontinuerlig trickle down effekt på alla nivåer. Yrkesbefäl från brigaderna som jobbar ute på utbildningsgrupperna, före detta yrkessoldater och underbefäl som blir aktiva i Hemvärnet. Det är den sammantagna effekten som är viktig. Jag upplever det som att klyftan mellan Hemvärn och yrkesförsvar aldrig varit mindre. I framtiden kommer man jobba sida vid sida, med olika uppgifter men med väl övat samarbete. Vi ser det hela tiden i andra delar av världen. Rådgivare och kvalificerade resurser tillförs mindre kvalificerade förband för att effektivisera och höja deras stridsvärde. Tänk er då detta inom ramen för EN försvarsmakt, utan tolkar, med en gemensam grundutbildning och terminologi och inte minst en kultur och samma målsättning med striden. Den här tanken har redan prövats och genomförts i Sverige under övning, men det är bara början menar jag.

måndag 27 juni 2016

Tidskrifter - ett missbruk

Just nu prenumererar jag bara på tre tidskrifter, men det kommer att bli ännu färre. Sedan några månader tillbaka är det Readly som gäller. En tidningstjänst som fungerar bra på min Surface.

För det första finns det en uppsjö cykeltidningar av alla de slag svenska, engelska och tyska. Hittills har jag inte hittat någon ny favorit. Bland tidningar om friluftsliv håller jag amerikanska Outdoor högst. Den har en sån bredd, från det udda till mainstream. Ska jag utläsa någon trend ur den tidningen så är det motorburet friluftsliv. Semester i vildmarken med fyrhjulsdrivna campingfordon eller med äldre endurohojar. Att bara ta sin sovsäck, en matsäck och sticka ut och grilla med sina vänner på en vacker plats under stjärnorna.  Det tycks vara grejen. Krävande flerdagars långturer med ryggsäck  är helt ute. På ett vis tycker jag det är bra, det behöver inte vara så märkvärdigt att njuta av att vara i naturen. Å andra sidan finns det ett värde i att lämna civilisationen för en tid och leva mer primitivt. Allt färre tycks vilja just det.

När det finns en uppsjö tidningar blir det att jag läser sånt som kanske inte är riktigt min grej men som ändå är intressant. Hit hör t ex engelska tidningen Field. Den handlar om överklassens fågeljakt med hagelbössa. Nu pratar vi inte om vanliga hagelbrakare utan såna med en prislapp på 50 - 60 tusen och uppåt. Ja det finns tydligen "mega" modeller, dvs såna som kostar en miljon pund. Liknande livsstil hittar man i tidskriften Country Life, de billigaste husen i den brukar utannonseras till ca 1,5 miljoner pund. Frågan är hur stor kundkretsen är för dessa tidningar, å andra sidan är den världens köpstarkaste.

Sen finns det alla biltidningar, från Bilsport till det mest exklusiva. Här finns något för alla. Återigen tycks detta med prisbild vara något som många är intresserade av i synnerhet i England.  I svenska tidningar spekulerar de sällan i vilka bilar som kommer ha en stark prisutveckling. I engelska tidningar är det normen. Äldre bilar tycks vara främst ett kul investeringsobjekt där.

Bland de tidningar jag inte trodde jag skulle läsa finns såna som Esquire och Café, men de har faktiskt en del intressanta reportage och intervjuer. Vissa grejer är ju bara för barnsligt men då är det bara att bläddra förbi. Den stora fördelen med digitala tidskrifter är ju just det, det gör inte så mycket, det finns mängder av annat istället. Kanske har Combat & Survival kommit med ett nytt nummer...




tisdag 1 mars 2016

Oljebyte

Vid 303448 km var det äntligen dags för oljebyte på Saaben. Biltema helsyntetolja och filter, ny plugg och packning. Ett klassiskt byte, lugnt och avslappnat på OKQ8  som tog 23 minuter, ingen stress alls.
Förra oljebytet var i oktober 2014 vid 284267 km.  1900 mil utan byte och två vintrar, det är snudd på misshandel, men jag har fyllt på med fin syntetolja vid några tillfällen.

Det går lite trögt att lägga i växlarna tycker jag, kanske slitna bussningar i länkaget, möjligen är det dags för Redline olja i lådan. Ett billigt sätt att skämma bort den så här på dess ålders höst. Kopplingen är väl inte heller helt fräsch.

måndag 22 februari 2016

Gun lifestyle - vem läser Recoil och Tactical World?

På min arbetsplats har vi en läsplatta med Readly. Där finns en massa tidningar att läsa, bland annat en uppsjö amerikanska vapentidningar. De flesta vapentidningar är antingen fokuserade på jakt eller skytte. Några är för dem som är intresserade av själva vapnet, samlare och vapenentusiaster. Men så finns det en kategori till. Tidningar som behandlar moderna automatvapen och pistoler. De skriver om självförsvar och knivar, de skriver om hur man ska hantera möten med fiender, kriminella och våldsverkare. De skriver om hur man utrustar sin pick up med vapenställningar och pansarplåtar, de skriver om skyddsvästar, lasersikten och ljusförstärkande goggles. De skriver kort och gott om hur man ska förbereda sig för att bli anfallen eller anfalla som enskild privatperson.

De här tidningarna skriver inte om militära förband eller brottsbekämpning, målgruppen är inte soldater eller poliser. Därför att den sociala sidan av våldsanvändning helt lyser med sin frånvaro.  Målgruppen är den ensamma mannen som förbereder sig för ett krig mot hela världen med sitt automatvapen, från sin hembyggda stridsbil i sin svindyra gore tex stridsdräkt. Det är för människor som låtsas att de är Delta Force. Allt är nytt, snyggt, high tec, vältränat och solbränt. Målgruppen är inte några rednecks utan folk som har elitförbandens operatörer som ideal. Frågan är vad de här tidningarna säger om USA och kanske vårt eget samhälle? På ytan kan jag tycka att det kanske bara är en variant av maskulinitet som visas. Lika stereotypt som  te x kroppsbyggartidningar eller livsstilstidningar för män. Men det är vapen vi pratar om här, det är människojakt som är syftet. Även om döden och blodet är frånvarande så är de själva komplementvaran, tillsammans med rädsla.

Jag väntar med spänning på den stund när de här tidningarna kommer i svenska upplagor med svenska redaktioner som gör svenska artiklar att komplettera de amerikanska.




tisdag 9 februari 2016

Ingen skola är bättre än sina elever

Idag skrev LO och de två lärarförbunden en artikel som gick ut på att friskolors kösystem förstärker skolsegregationen. Vilket i sin tur leder till olika bra resultat för eleverna i skolan. Så är det ju förstås, de som själva har högre utbildning sätter sina barn i skolor där andra som har högre utbildning sätter sina barn. Varför de som saknar högre utbildning inte ställer sina barn i kö till Carlssons skola etc kan vi bara spekulera i. De har ju faktiskt samma möjlighet att göra just det. Undantaget är de nyanlända som inte har haft möjlighet att göra ett aktivt val. De är en allt större grupp värd att tänka på. Dessa berörs inte i artikeln så det kan knappast vara dem som LO och lärarfacken månar om.

Kontentan är i vart fall att det fria skolvalet är under attack. Valet skapar segregation och förstärker effekterna av boendesegregationen som i sin tur leder till stora skillnader i elevers resultat.

Nu vill man alltså bryta upp den här möjligheten genom att skapa en annan sorts kösystem. Frågan är bara hur? Hur gör man? Ska man lottas till en populär skola? Det vore en lösning. Vad händer med den som inte drar en vinstlott då? Nu kommer vänstern - men det är ju redan ett lotteri där somliga blir vinnare och andra förlorare. Nej det är stor skillnad, de flesta hade möjlighet att göra valet, att de inte gjorde det, ja det är faktiskt deras fel. För samhället vore det bättre om alla gjorde aktiva val än att överlåta det till ett lotteri.

Matematiken bakom resultaten och argumenten


Min erfarenhet är att i en vanlig klass är ca 1/3 studiemotiverade som har studiebegåvning, 1/3 hänger med men bryr sig inte särskilt mycket och 1/3 får kämpa och behöver någon form av insats från skolan för att ta sig igenom 12 år med godkända betyg. Med särskild insats menas sånt som elevhälsoteamet skriver i olika åtgärdsprogram. Men vad händer om flertalet av den tredjedel som redan är motiverade sätts i en annan skola?

Låt för enkelhetens skull denna grupp av motiverade i en klass som sätts i annan skola med studiemotiverade utgöra 2/3 av de studiemotiverade. Då blir matematiken i en samma klass så här.
1/9 studiemotiverade, 4/9 som hänger med och 4/9 som kräver en särskild insats. I en klass med 27 elever kommer alltså endast 3 elever att vara motorer i klassrummet medan 12 behöver en särskild insats. Men nu är det inte så enkelt, därför att gruppdynamiken gör att eleverna själva skapar en hierarki där man intar nya roller. I en vanlig klass är 1/3 studiemotiverade oftast tillräckligt många för att de ska kunna sätta agendan. Men i en klass med endast 1/9 studiemotiverade elever är det den 1/3 som får kämpa som anger takten och klimatet i klassrummet. Det betyder att de 4/9 som annars skulle hänga med sänks till den lägre nivån. Notera nu att det fortfarande finns 3 elever i klassrummet som både har lätt att lära och vill lära sig. För en vanlig lärare går det inte att vinna över den här situationen. Det finns superlärare som kan göra skillnad men på en skola med tre parallellklasser hur många lärare är det? 3-4 st kanske. Gruppdynamiken hos lärarkåren är likartad den hos eleverna, alla kan inte vara bäst och om många av de bästa inte vill vara kvar så förändras dynamiken och de minst ambitiösa lärarna blir tongivande. Det sistnämnda känner lärarfacken till, det är huvudorsaken till att de skriver artikeln. Det blir för många arbetsplatser med en dålig arbetsmiljö där ingen trivs, inte ens de sämsta lärarna vill verka i en sån miljö.

Det finns med andra ord väldigt små möjligheter att motverka dåliga skolresultat i en segregerad miljö. Det går att göra skillnad på sina håll men inte på samhällsnivå.

Kan man argumentera för fria skolval när det är så här?

Ja, naturligtvis, vi har ett unikt rättvist system i Sverige där vi har avgiftsfri skola. Använd din rätt att välja. De problem som finns i vissa större städers förortsskolor har andra grunder än det fria skolvalet. Det fanns en boendesegregation långt innan det fria skolvalet fanns som skapar olika resultat. Tvärtom har det fria skolvalet gjort det möjligt att välja en bättre skola än den i närområdet.